Nevermore - The Obsidian Conspiracy (2010)

"Stack your stones with blood and bones and build your wall of separation. Smash yourself and kill your friends and build your wall of separation" - Nevermore (The Day You Built the Wall)

Seattles mest notoriska muntergökar (haha) återvänder för att sprida ljus och budskapet om hur fantastisk regeringen är omkring sig (haha). På den fronten har inte mycket förändrats. Det är mycket, det är mörkt och det är inget jag med gott samvete skulle rekommendera till en självmordskandidat. Utgången skulle potentiellt kunna vara fatal.

The Obsidian Conspiracy låter en hel del Nevermore. Det är tekniskt, hårt, melodiskt, varierat och otroligt kompetent. Det är stundtals thrashigt, stundtals progressivt och stundtals drar det mot heavy metal. Trots det är det egentligen aldrig någon av de beståndsdelarna. Det är Nevermore, kort och gott. Bandet har utvecklats en del, utan att tappa sin identitet. Svårt att göra det när man har Warrel Dane bakom mikrofonen. Mannen har förmodligen en av hårdrocksvärldens mest unika röster. Han ligger högt, lågt och mittemellan och oavsett vilket låter det alltid fantastiskt. Med jämna mellanrum (ganska ofta) kan man få för sig att det rör sig olika sångare.

Texterna är lika mycket psykadeliskt/misantropiskt regerings/auktoritetshat som vanligt. Men i en genre där många har gjort det till sin sak att säga samma sak som alla andra på ett ooriginellt sätt lyckas Nevermore säga ungefär samma sak som alla andra på ett originellt sätt. Det kombinerat med fantastiskt musikerskap gör Nevermore till en nödvändig instans på en stundtals ganska trött scen.

The Obsidian Conspiracy är minst lika bra som Dead Heart in a Dead World eller Dreaming Neon Black. Det är med andra ord mysmörker i den högre skolan det rör sig om.