Jag önskar att jag kände mig som en Steely Dan-sång. Mystisk, inte helt begriplig, cool. Zen. Just nu känner jag mig bara uttråkad och sjukligt förutsägbar. Lite som en U2-sång. Inte det minsta eftersträvansvärt.
Funderar på att åka till IKEA och köpa en lampa. Det kan kanske ses som en symbolisk handling, lysa upp mörkret och så vidare. Men nej, jag behöver bara en lampa.
I övermorgon ska jag gå på premiären av Tintin. Har egentligen inga förväntningar alls. Tintin ser mer ut som Edward Blom än som Tintin och Kapten Haddock är inte vidare porträttlik han heller. Men inget är mer barndom är Tintin. Jag brukade vallfärda till biblioteket en gång i veckan för att låna nya album när jag var liten. Kan fortfarande de flesta utantill.
onsdag 26 oktober 2011
tisdag 25 oktober 2011
Tomhet och saker som i tomhet ryms
Någon jag inte vill ska åka ifrån mig åkte idag ifrån mig. När hon kommer hem har jag istället åkt ifrån henne. Två veckor borde inte vara något alls. Men ibland är två veckor som att försöka andas genom ett sugrör. Vad gör man när egentid är det mest skrämmande man kan utsättas för? När absolut ingenting lockar för fem öre och det mest stimulerande man kan göra är att rulla ihop ensamheten och röka den? Dra ner den i lungorna tills den definierar en fullständigt.
Som tur är finns det musik för sådana dagar. Finskt urskogsmörker ála Ghost Brigade. Någon förstår. Någon sympatiserar. Någon har haft framförhållning nog att skriva soundtracket till just precis sådana dagar.
Som tur är kan även den värsta dagen ha ljuspunkter. Hittade Göteborgs (enligt tanten på akademibokhandeln) enda exemplar av Jeanette Wintersons Why be Happy when You Can be Normal samt biografin över Nick Cave. Misär ska med misär bekämpas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)