Jag önskar att jag kände mig som en Steely Dan-sång. Mystisk, inte helt begriplig, cool. Zen. Just nu känner jag mig bara uttråkad och sjukligt förutsägbar. Lite som en U2-sång. Inte det minsta eftersträvansvärt.
Funderar på att åka till IKEA och köpa en lampa. Det kan kanske ses som en symbolisk handling, lysa upp mörkret och så vidare. Men nej, jag behöver bara en lampa.
I övermorgon ska jag gå på premiären av Tintin. Har egentligen inga förväntningar alls. Tintin ser mer ut som Edward Blom än som Tintin och Kapten Haddock är inte vidare porträttlik han heller. Men inget är mer barndom är Tintin. Jag brukade vallfärda till biblioteket en gång i veckan för att låna nya album när jag var liten. Kan fortfarande de flesta utantill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar