Warren Zevon - The Envoy (1982)

"Charlie dealt in pharmaceuticals. He sold those expensive drugs. I gave Charlie all my money. What the hell was I thinking of?" - Charlie's Medicine (Warren Zevon)

Efter en fantastisk rad skivor (Warren Zevon, Excitable Boy, Bad Luck Streak in Dancing School) kom skivan som i mångt och mycket markerade nedgången för Zevons karriär som en säljande artist. Inte för att skivorna innan varit i närheten av att få den uppmärksamhet de förtjänade, men karriären gick sorgligt nog inte åt rätt håll.

The Envoy är egentligen en ganska lättsinnig skiva. De två mer allvarsamma nummrena är Jesus Mentioned (lågmält och finstämt om Elvis) och Charlie's Medicine som handlar om hur Warren går på sin langares begravning, vilket han gjorde på riktigt.

Titelspåret är en lättsam agenthistoria i stil med Roland the Headless Thompson Gunner. Vill minnas att jag läst något om att Warren skrev den för att han hoppades på att få spela James Bond. Det skulle inte förvåna mig om det stämmer.

Skivan bjuder på två kärlekssånger, vemodiga Never too Late for Love och Let Nothing Come Between You. Egentligen är ingen av dem något speciellt, men båda är ganska trivsamma och gör sig inte skyldiga till att vara utfyllnad.

Skivans bästa stund måste ändå vara The Hula Hula Boys och dess refräng som är på hawaiianska och översatt till engelska betyder "Sing the chorus". Warren Zevon när han är som allra bäst, helt enkelt.

The Envoy lär inte gå till historien som Warrens bästa skiva, men den är skönt bagatellartad och låtarna är fortfarande riktigt bra. Ibland räcker det väldigt väl.