Listor är roliga, vad någon än säger, så därför tänker jag i sann nördanda lista de fem mest episka bossfighterna i tv-spel någonsin.
1. Dante vs Death, Dante's Inferno (Visceral games, 2010)
Bossfight mot självaste liemannen, kan det rimligtvis bli mycket coolare? Lär stå sig som ett av de fetaste bossfighterna tills den dagen man får bekämpa Justin Bieber med Houwitzer. Att man vid seger får använda Liemannens lie som vapen försämrar absolut ingenting.
2. Big Boss vs The End, Metal Gear Solid 3: Snake Eater (Konami, 2004)
Lååång sniperfight mot en under stora delar av spelet rullstolsbunden krypskytt vid namn The End som visar sig vara gammal som gatan och kunna hela sig med hjälp av fotosyntes. Need I say more? Man får nöjet att spåra, smyga och skjuta på honom genom en enorm skog, och adrenalinhalten är ohälsosamt hög hela tiden. Dessutom kan man om man vet hur man ska göra få honom att då av ålder, fantastiskt.
3. Link vs Ganon, The Legend of Zelda: Ocarine of Time (Nintedo, 1998)
Den fetaste av en lång rad feta bossfighter. Och eftersom man slåss mot en skuggversion av sig själv som speglar alla ens rörelser säger inte det lite. Men det känns omöjligt att inte ha med bossfighten som avslutar det bästa tv-spelet någonsin.
4. Samus Aran vs Stor jävla sak, Metroid Prime (Retro Studios, 2002)
Tog mig en smärre evighet att besegra fanskapet, bara för att inse att det bara var steg ett. Steg 2 är att besegra varelsen som lever inuti skalet, något som är betydligt mycket lättare sagt än gjort. Bland de otroligt orättvisa egenskaperna varelsen har finns nämligen förmågan att göra sig osynlig. Inte rättvist alls.
5. Solid Snake vs Liquid Ocelot, Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots (Konami, 2008)
Man måste egentligen ha spelat igenom hela Metal Gear Solid-serien för att förstå hur episk den här bossfighten egentligen är. Ett värdigt avslut för en spelserie full av minnesvärda bossfighter.
Ps. Fighterna är inte listade i någon form av ordning, numrena är enbart där för ordningens skull. Ds.
Döden var alldeles för lätt ju! Möter man en sådan episk herre så borde det vara svårare, faktiskt.
SvaraRaderaFinaste boss-konceptet finner man ju ändå i första Super Mario spelet till GBC; man ska inte döda dem, man ska hoppa över dem.
Blev lite besviken att inte ökenhäxorna från Ocarina of time inte är med.
SvaraRaderaDet måste ju vara ett av de roligaste templen i Zelda med med tanke på att man både är barn och vuxen + fängelset man måste ta sig igenom innan man kommer dit. :)