Guns N' Roses suger....

...så varför i h-vete sitter jag och lyssnar på dem? Vill minnas att Appetite for Destruction var kul när man var elva. Lagom till att man fyllt tolv måste man ha insett hur musikaliskt intetsägande det egentligen var, kombinerat med texter som känns ungefär lika subtila som Zlatans skånska.

Det är dock inte det värsta. Det värsta är att jag frivilligt lyssnade på Mötley Crüe innan. Det är trots allt bandet jag alltid hatat hårdare än jag hade hatat att få Kondylom.

Ironiskt nog är The Heroin Diaries av Nikki Sixx den bok jag velat läsa mest av alla i snart ett halvår. Vilket är problematiskt då det är ytterligare en bok på en, som nämnt, redan späckad lista av böcker.

Är ivarjefall så gott som klar med Slash självbiografi efter att en eftermiddags maratonläsande som har inneburit att jag försummat nästan allt jag skulle göra efter klockan tre.

Klockan tre var förövrigt det klockslag (nåja, 14:56 ligger närmre sanningen) då jag skiljdes från Tove på tågstationen. Mer själlös plats får man leta efter. Jag tror det kan vara så att jag hatar den. Kanske inte schysst att ta ut min saknad på den, men jag tvekar på något sätt på att den tar illa vid sig.

Hur som helst är det alltid underhållande att läsa om folks Heroin - och Kokainhallucinationer som leder till att personen är helt övertygad om att han är förföljd av miniatyrversioner av rovdjuret i Predator beväpnade med K-pistar och Harpuner. Ja, det är paradoxalt eftersom det även är sorgligt och egentligen borde få en att tappa tron på mänskligheten.

Jag dricker kaffe, men eftersom jag mer eller mindre offrat kaffedrickandet för den goda sakens skull så tycker jag inte ens att det är gott. Så varför ens bemöda sig med att dricka kaffe?

Musiken har nu tystnat. Jag tröttnade på Guns och satte istället på Heroin med The Velvet Underground. Det är finkultur, om än ganska överskattad sådan. Jag är inget jättefan av Andy Warhol och Velvet är undantaget ett par låtar rätt tråkiga och pretentiösa.

Och eftersom den här uppvisningen i osammanhängande svammel har fått fortleva alldeles för länge tänker jag nu zoona ut och göra något mer konstruktivt med resten av min kväll. Som en följd av en antagen utmaning har jag en dikt att skriva på temat kärlek som jag undantaget några lösa anteckningar på mobilen inte har inlett skrivandet på. Deadline är trots allt deadline och en sådan ska ju följas, det är heligt har jag fått höra. God natt.