Har spenderat i stort sett hela eftermiddagen med att motbevisa en av mina principer vad gäller musik, att barn till stora musiker sällan är särskilt spännande att lyssna på ifall de har egna musikaliska karriärer. Men det finns ett undantag. The Wallflowers med Bob Dylans son Jakob Dylan som frontman är riktigt, riktigt bra. Sug på det, Norah Jones.
Jag har inte riktigt kunnat sluta lyssna på Desperados Under the Eaves med Warren Zevon idag. Jag misstänker på att det beror på faktum att partiet när Warren nynnar för att imitera en Air conditioner i mångt och mycket påminner om tempot min dag har gått i. Med andra ord ohändelserik på ett ovanligt givande sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar