Jag önskar att jag kunde skrapa bort beläggningarna på byggnaden där borta, kanske måla om den medan jag ändå är igång. Allt för att bussresan hem ska bli lite mindre deprimerande. Retuschera in lite solsken över hustaken bara för att ge hopp åt illusionen att världen inte är grå, egentligen. Jag önskar att jag ommodellera människorna så att de inte såg så deprimerade ut, vilket i sin tur gör mig deprimerad. Fast det kanske hade löst sig med mer solsken?
Så, nu har jag på ett kreativt och icke-förutsägbart sätt gnällt om vädret. Jag anser nämligen att det borde gå och skämmas i ett hörn någonstans.
Äh, bor man i ghettot så gör man!
SvaraRaderaNej, skämt å sido.. Det är så tröttsamt att det är grått, kallt och fult hela dagarna. Man orkar ju ingenting.
Det man orkar minst är dessutom det man borde göra mest.