Nick Cave & The Bad Seeds - No More Shall We Part (2001)

"Where is Mona? She's long gone. Where is Mary? She's taken her along. But they haven't put their mittens on. And there's fifteen feet of pure white snow?" - Fifteen Feet of Pure White Snow (Nick Cave & The Bad Seeds)

När det sena 1900-talets främsta låtskrivare slutligen lyckades kassera Heroinberoendet en gång för alla lagom till millenieskiftet borde det rimligtvis ha funnits en del skäl att oroa sig för Megadeth-syndromet. D.v.s. att artister (i fallet Megadeths Dave Mustaine) ofta blir astråkiga efter en framgångsrik vända på rehab. Som tur är finns det lyckliga undantag. Robet Downey Jr är ett om man lämnar musiken för en stund. Nick Cave är ett annan. No More Shall We Part kan nämligen vara den främsta i en lång rad av fantastiska skivor.

Musikaliskt hamnar den någonstans precis mellan Let Love In och The Boatmans Call. Det blandar lungt och pianodominerat med inte fullt så lungt och pianodominerat. Att The Bad Seeds kompletterats med Warren Ellis bidrar till att bandet låter mer komplett. Hans stråkar adderar en ny dimension till bandets sound. Det är därmed förmodligen den vackraste skivan bandet har producerat.

Mörkret finns givetvis fortfarande kvar, men blir aldrig ironiskt ála Murder Ballads eller för den delen hatiskt ála Let Love In. Istället bjuder skivan på 12 mörka och sorgliga ballader som utan brådska borrar sig rakt in i bröstet på en och där vänder ut och in på en. Det är svårt att diskutera saker som arrangemang, texter, melodier och känslomässigt genomslag utan att vid något tillfälle använda ordet perfekt. Även Nick Caves röst har fått en spark i rätt riktning och är mer varierad än någonsin förr.

Från inledande As I Sat Sadly by Her Side till avslutande Darker with the Day är skivan en bitterljuv resa som emellanåt är vacker, emellanåt obekväm och alltid njutbar. Som vanligt går det aldrig att slappna av fullt ut, ens under de lugnaste stunderna. Det är lite som en jordgubbssmoothie spetsad med syra. Man älskar det men vet samtidigt att något när som helst kommer gå allvarligt åt helvete. Vare sig det handlar om olycklig kärlek, drogparanoia eller världen i allmänhet.

No More Shall We Part är en milstolpe och ett mästerverk och befäster Nick Cave som en av tidernas allra främsta låtskrivare och en poet som besitter en magisk förmåga att krypa under ens skinn. Bakom står The Bad Seeds och lyfter visionen till den nivån av andlöshet och briljans som den förtjänar. Att säga något mer om skivan vore att upprepa det som redan sagts, så jag låter bli.