Grinderman - Grinderman 2

"I keep hanging around your kitchenette and I'm gonna get a pot to cook you in. I stick my fingers in your biscuit jar and crush all your gingerbread men." - Grinderman (Kitchenette)

När Nick Cave tillsammans med medkonspiratörerna från The Bad Seeds Warren Ellis,Martyn P. Casey och Jim Sclavunos släppte Grindermans självbetitlade debut var det ganska intressant. No Pussy Blues var till och med jättebra. Det blev dock aldrig så fantastiskt som det hade kunnat bli.

Vad som definitivt inte var det minsta underhållande var att nästa skiva med The Bad Seeds lät som en schizofren avart av sin förebild (för nog kom inspirationen till Dig Lazaruz Dig från Grinderman?). Jag föll aldrig för den, vilket inte hänt med någon av de tidigare skivorna av/med Nick Cave.

Nu är det dags igen, Grindermans nya har anlänt och är lämpligt nog döpt till Grinderman 2. En fantastisk skivtitel på alla sätt och vis. Vad som är ännu mer fantastiskt är skivan i sig. Glädjande är att soundet har mognat här och nu låter som en väloljad hybrid mellan Nick Caves två band. Det här är vad Dig Lazaruz Dig kunde blivit, om den hade varit bra.

Humorn är alltid närvarande utan att det känns oseriöst. Dessutom har den en tyngd som ingen av de två senaste skivorna med Nick Cave varit inblandad i har haft. Det finns både hjärta, hjärna och muskler.

Grinderman 2 låter genomarbetad, fräsch och bjuder på väldigt behaglig lyssning. Nu känns helt plötsligt tanken på nästa The Bad Seeds-skiva väldigt intressant igen. Förväntningar, förväntningar.