But what is sane? Especially here in "our own country" - in this doomstruck era of Nixon. We are all wired into a survival trip now. No more of the speed that fueled the sixties. Uppers are going out of style... Not that they didn't deserve it: No doubt they all got what was coming to them. All those pathetically eager acid freaks who thought they could buy Peace and Understanding for three bucks a hit" - p.178 Fear and Loathing in Las Vegas (Hunter S. Thompson)
Du är journalist. Du ska följa ett ökenrace i Las Vegas, Nevada. Vad gör du? Packar bilen med din enorma samoanska advokat och i stort sett varje drog mänskligheten någonsin skådat?
Det är exakt vad Hunter S. Thompson, eller Raoul Duke som han kallar sig större delen av boken, gör. Under helt vansinniga 205 sidor gör de två allt de kan för att i alla möjliga (och omöjliga, tro mig) tillstånd terrorisera sina mer eller mindre propra medmänniskor. De lämnar ett långt stråk av tilltrasslade situationer, svinerier och lögner som luktar drogparanoia lång väg bakom sig.
Låter det deprimerande? Trots att jag är en person som inte ser mig som särskilt drogliberal finner jag det hejdlöst underhållande. Att det hela egentligen är ett journalistiskt verk bidrar på något sätt till att ge boken någon form av djupare mening. För hur ytlig den än kan verka så säger Hunter och hans advokats jakt på den amerikanska drömmen en hel del om 60 och 70-talets drogkultur och dess nedgång.
Boken gav upphov till det som kallas gonzojournalistik, vilket egentligen kan beskrivas som styliserad journalistik där överdrifter och avvikningar från fakta inte helt sällan används för att driva igenom poänger. Just därför är Fear and Loathing en unik bok och ett vansinnigt underhållande stycke litteratur.
tänkte faktiskt rekommendera den för dig. grymt bra bok!
SvaraRadera